Har du någonsin kännt dig, annorlunda? Som att du inte är som alla andra? Jag är annorlunda. Och nu, "okej attetion whore?" Skiter jag i vad ni tycker, jag skriver för jag vill. Aldrig tvingat nån att läsa. Det finns ingen förutom mina närmaste som vet varför jag är annorlunda. Jag vill inte att nån ska veta vad det är för fel på mig. Jag vill inte att nån ska se ner på mig, och behandla mig som annorlunda. Jag är en vanlig människa, jag gråter, jag blöder. Jag vet inte varför jag skriver egentligen, jag orkar bara inte sitta med tusentals tankar och inte veta vem jag ska prata med. Jag vet att jag hade några. Men jag vågar inte längre. Jag vill inte att nån ska se ner på mig för att jag är annorlunda. Jag vill att man ska se på mig som vem som helst, jag är vem som helst. Säg inte att ni ser t.ex utvecklingstörda, barn, missbrukare, blattar osv på olika sätt, för det gör ni. " Jag ser inte ner på nån" - Fine, just du kanske inte är nazizt, rasist eller nåt. Men om du ska förklara något för en utveckligstörd och en vuxen frisk människa? Du skulle ALDRIG prata som det vore din mamma. Du skulle förmodligen prata med en ljus och hög röst och fråga om och om igen, ifall människan verkligen förstår. " Ja, men det är ju självklart? En utvecklingsstörd fattar ju inte annars?" Hur FAAAAAAAAAN kan du vet om just den killen/tjejen du pratar med förstår klart eller inte?

ADHD är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (tack google för stavningen).. Typ hälften av sveriges befolkning har det? Varför ser vi inte ner på dom också? För att det inte syns på utsidan? För att det enda vi gör är att störa? Är vi inte värda erat fjäsk då? Jag har även ADHD, så varför pratar inte ni så med mig? Jag har oxå nåt fel på min hjärna? Vad gör en med down syndrom till människan att se ner på? Varför inte prata som dom flesta gör mot dom mot någon som har ADHD? När ni ändå ser ner på folk? Gör en komedi om någon som asperger. Svenska folket äcklar mig.

Just därför hatar jag att säga vad de är för fel på mig, eller vad jag lider av. För folk ser ner på en, för jag inte är normal. Och nu känns det som jag skriver i dubbelmoral här, fattar inte själv... Jaja. Fuck sverige iaf.

Jag är aldrig nöjd, nu tänker ni säkret "bortskämda snorvalp". Det är inte kläder, saker det handlar om. Det handlar om mitt utseende. Och ni kanske ni tänker "fjortis jävel". Men inte så heller. Jag älskar att vara fin, för jag hatar att jag har olika ögonbryn, blir kallad hammarhaj, pga mina ögon. Jag kände mig fin när jag satt framför spegeln och hade mitt långa röda hår, när jag satt där ingen annan såg mig. När det väl kommer till att visa mig bland folk så vet jag att ALLA kommer se hur jag lagt mitt hår, sminkat mig, nånting på mig är fel, jag kanske inte är tillräckligt fin? Men vad är en fin människa? Vissa kanske säger, blont långt hår, blåa ögon och stora tuttar. Andra kanske säger, ditt hjärta, andra kanske något helt annat.

Jag vill inte sminka sönder mig, men jag gör de. För jag hatar mitt utseende. För att jag vill inte att nån ska säga att jag är ful, jag gör allt för att få höra att jag är fin. Typ bästa medicinen en människa kan få. Jag vill bara att folk ska sluta bry sig om hur man ser ut, jag säger inte att jag inte tänker på andras utseenden, det gör jag. För helt ärligt, vem gör inte de? Du har säkert minst miljoner gånger tänk på att tjejen som går förbi, borde färga sina ögonbryn, borde byta hårfärg, borde sminka sig mjukare. Eller den killen borde klippa sig, borde inte klä sig i skarpa färger osv.

äckligt bra låt... dör av hans röst!